Efter frukosten gick vi upp till "vårt" hus. Skulle vårt Sakuraträd stå kvar? Och ja, det gör det. Men rejält beskuret. Såg inte vackert ut nu - men det kanske fortfarande blommar vackert. Vi såg ingen vi kände. Var lite av en antiklimax nästan att komma tillbaka.
Jens lyckades på kartan lokalisera tehuset, som faktiskt finns kvar. Vi gick inte in - jag kommer knappt ner på golvet längre, och J hade lite bråttom till en vandringsaffär lååångt bort. Jag gick tillbaka till hotellet, för där var min ork slut och jag behövde pusta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar