Wednesday, June 30

 

Svensk text längre ner!

Woken up to sunny, blue skies, but not too hot for my folk costume.

Started the day great, by buying a lovely Zorn ring, designed by Anders Zorn himself. Then a hike to the impressive church with its old outhouses, used by the people from far away villages in the olden times,  so they could get to church in the winter. The oldest hut dates back to the 15th century.

In the evening there was a meeting with folk costumes, absolutely lovely. 

Vi vaknade till solsken och blå skyar, men inte stekhett. Perfekt väder för folkdräkt med andra ord. 

Sen frukost som vanligt, härligt på semestern. Vi började dagen på Dala Guld, där jag blev kär i en Zornring i silver. De hade den inte med lila sten, men lovade att ordna till eftermiddagen. Sen till Hemslöjden, där Jens fick en skäggkam i valnöt. Jag har tittat  på den flera  gånger tidigare men visste  inte om han skulls gilla  den. Sen promenad till kyrkan. Usel skyltning, så det tog lite tid,  men vi var ju på semester, så varför stressa. Kyrkan är verkligen vacker, och de gamla häststallarna är coola. Men varför heter det häststallar egentligen? Hästar går inte in där. Jag trodde de var till för folk från byarna  när de skulle  till kyrkan på vintern ?

Från kyrkan fortsatte vi längs Siljan till Gammelgården, där vi åt mumsiga Brie-smörgåsar med marmelad till lunch. Och jag lyckades spilla på shortsen och få marmelad i håret. 

Tillbaks till husbilen, där jag lade mig och vilade en stund. Att klä sig i dräkt och sätta upp håret tar på krafterna!

I full dräkt, men utan  huvudbonad (klarar bara inte av “nunnedoket”, dvs flaxen, men älskar resten) traskade jag så till guldsmeden  och köpte min underbara ring som jag burit sedan dess . Jens skjutsade mig till Gammelgården i god tid till kvällens begivenhet, och sedan satt  jag där och njöt när alla droppade  in, en efter en. Mest Rättviksdräkter såklart, men faktiskt ett ganska  blandat utbud.

Raine Mickels som arrangerade hade ordnat en fin utställning på scenen , och sedan berättade hon ingående om Rättviksdräkten. Därefter fick alla vi andra komma upp och berätta om våra dräkter. Så skoj! Det fanns en dam till med Orsadräkt där. Tyvärr var det henne som Raine gav mikrofonen till, för dels kallade hon faktiskt dräktens delar för fel ord, och dels sa några felaktigheter om sommardräkten som gjorde mig lite ledsen, för det kändes som en skrapa åt mig. Men jag vet vad  jag gör, för allt har jag stämt av med Hembygdsföreningen/den dam i Orsa som kan ALLT om dräkten.

Men, trots det lilla  smolket i bägaren blev det en härlig kväll!