Svenska längre ner!
It seems noone really knows anymore how they did their hair back when, but Raine, Eva and I had decided to meet up and experiment. It was tricky, and the result was by no means beautiful, but we think we may be on to something.
And then old houses, and more old houses. Interesting for a historia buff like myself!
Can’t access Google Photos, so I’ll try to upplogad them in a separate post instead.
När Eva O hörde att jag skulle hit, undrade hon om jag inte skulle komma en dag tidigare och följa med till Raine M i Rättvik för att tillsammans klura på hur de kan ha satt upp håret i Orsa tidigare. Ett frestande förslag... Så det var därför vi skulle åka redan idag.
Vi hämtade Eva vid Rättviks station, och sen snirklade vi oss upp till Rainer hem, den fantastiska Mickelsgården, som visade sig ha en bedårande utsikt över Siljan. J satt kvar i bilen med Ivan och jobbade. Han undrade hur lång tid det skulle ta, och då skrattade vi bara lite medlidsamt...
I övriga Dalarna har man använt en så kallad oppombindning, men i Orsa hade man en variant av oppombindning. Orsakvinnorna använde en metallskena, en ’år-ark, en 18 tum lång relativt kraftig metalltråd med krokar i ändarna. De lindade håret runt hår-arken med band, snodde sen hårarken dubbel och fäste krokarna i varann. Den fick sedan precis plats i keling-’atten, som i sin tur tittade fram baktill på flaxen, huvudduken. Krångligt värre.
Ingen av oss är ju hårfrisörer, så detta var ett rent experiment, och vi förväntade oss inte speciellt mycket av det, annat än att ha trevligt under tiden. Vi blev alltså väldigt positivt överraskade av att inse, att vi nog kommit en bit på väg.
Det här kom vi fram till:
Vi förstår nu varför de kortklippte håret i nacken - det blev helt enkelt alldeles för mycket hår annars, speciellt med tjockt hår som Eva.
Hår-arken får inte vara för kraftig, för det blev jättejobbigt att vira den dubbel. Vi fick nöja oss med att föra ihop ändarna till en stor ring, men vi borde ha gjort den dubbel innan vi krokade ihop ändarna. Detta eftersom den annars inte får plats i den nätta hättan, keling-’atten.
Måttet på 18 tum kan inte räcka, den måste ha varit längre.
Man behöver tre händer!
Det var himla pilligt!
Det krävs avsevärd träning! Vårt resultat blev utseendemässigt verkligen inte det bästa, men detta var ju ett experiment, och vi förklarade oss väldigt nöjda med utfallet.
Sen blev vi inbjudna till Rättviks textilkammare i Gammelgården, och det tackar man ju inte nej till. Jag hade ju redan sett den en snabbis, men nu fick vi en ordentlig visning av Raine. Så mycket fint som finns där!
Sen skjutsade vi Eva hem, letade upp vår Ställplats, åt middag och tog en kvällspromenad ner på byn.
En härlig dag, med andra ord!
Tisdag 20 juli
Ännu en vacker dag. Vi började med varsin promenad. Ivan orkar inte gå så fort, och han är så orolig att vi inte kan lämna honom. Jag hittade definitivt vägen upp till mormor och morfars härbre, kände så väl igen den lilla forsen. Saknade dock huset som jag mindes där, men Eva berättade för mig att det är rivet sedan länge.
Idag hade Eva lovat att visa textilförrådet i hembygdsgården. Orsa har ju en fin dräktutställning i Orsas Kulturhus, så detta är ett rent förråd. Finns massor med fina gamla saker, men självfallet ville vi inte plocka i allt det gamla, som ju är inpackat i papper enligt konstens alla regler.
Eva visade mig också Orsastugan, som är så fint möblerad. Man förundras verkligen över hur enkelt de bodde. Skulle önska att jag hade pengar till en stor donation till hjälp med underhållet!
Sen tog vi en sväng ner på byn igen, tittade på utställningen om/av fotografen Anders Hanser och handlade sen sånt vi glömt. Ganska trött när vi kom tillbaka, så en liten tupplur gjorde gott. Är fortfarande mosig, så jag kanske hoppar över visafton på hembygdsgården, vi får se.
Får inte kontakt med Google Photo, så jag lägger fotona i ett separat inlägg, kanske i morgon.
