You may think I’m crazy, and maybe I am, but I’ve just come back from another trip to Dalarna, to Orsa, the community where Mom grew up. I wanted to listen in on a meeting with the group of people who are trying to preserve the dialect/language once spoken in Orsa. Of course Mom doesn’t speak it since my grandparents didn’t grow up there. I’m so glad I went since it was really interesting. It’s a four hour drive so I drove there Tuesday and home Thursday.
Ja ni tror väl jag är knäpp (och ni kanske har rätt) men nu har jag varit i Orsa igen. I tisdags åkte jag upp, via Mamma i Gävle såklart. Snabbladdaren i Rättvik var visserligen lagad, men upptagen så det blev laddning i Mora igen. Fast först lunch på Fricks - mumsig räkmacka. Handlade lite bröd, ost o skinka och åt middag på rummet. Trunna vandrarhem såklart, ett fint rum i Villa Ekbacken med bedårande utsikt.
Vaknade alldeles för tidigt och kunde inte somna om så jag var duschad och redo för det goda frukostbordet väldigt tidigt. I gengäld satt jag och njöt länge innan jag tog en skön morgonpromenad. Programmet på hembygdsgården började kl 11 och jag mer eller mindre hängde på låset. Fina kurbitsmålningar och så ett superintressant möte med ossmols-gruppen - alltså orsamålsgruppen. De översatte både till och från orsamål, vred och vände på uttrycken tills alla var nöjda. Jag kan ju inte orsamål men som språkvetare älskar jag att höra hur de jobbar sig igenom texterna. Efteråt pratade jag med en av deltagarna som konstaterade att de nog är sista generationen som verkligen kan orsamål. Min väninna Eva (en av författarna till den stora ordboken över orsamålet) drog nog ner medelåldern med minst 20 år. Så sorgligt att ännu ett av världens språk är på väg att försvinna. Och vilken kärlek och hängivenhet från deltagarna till det egna språket.
Det visade sig att ordföranden i gruppen (den andra författaren till ordboken) var en gammal klasskamrat till min moster Ragnhild.
Det blev en sen lunch i Fryksås, våfflor såklart. Mätt och belåten rullade jag vidare till Våmhus Gammelgård. Som visserligen var öppen, men jag hade hoppats få prata hårsmycken med någon. Fanns endast några sommarjobbande ungdomar där och jag märkte att de egentligen inte kände till något.Vill gärna veta om man ska sköta sina gamla hårsmycken på något speciellt sätt. Vill ju inte att smyckena av mormors hår ska bli förstörda.
Orsayran drog igång på kvällen, första gången sen 2019. Fyra onsdagar i juli är det musik runt om i centrum, gator har spärrats av och det är pop-up restauranger här o var. Men jag var trött, så efter en mumsig sallad på Orsa kaffestuga åkte jag tillbaka till vandrarhemmet.
PS kan inte restaurangbranschen lära sig att det heter chävre och inte chevré. Och brii, inte brie. Nu har jag gnällt klart.
Perfekt bilväder hem på torsdagen. Bilen var visserligen fulladdad från Orsa, men jag blev lite rädd förra resan så jag snabbladdade i Leksand medan jag åt en glass. Sen blev jag mycket lugnare! Var in på Leksandsbröds butik för första gången. Oj vad mycket de hade! Dit åker jag helt klart igen. Lunchfikade på Insjöns väveris trädgårdscafé och sen in i butiken såklart. Helt omgjord, mycket luftigare och trevligare. Säkert nya ägarens förtjänst. Ebba vad hon nu heter. Ska finnas en snabbladdare även i Insjön men vet inte var. Ska synas från vägen. Misstänker att den finns nära Clas O, får leta bättre nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar